Micke Svedemar bloggar

Just nu – en reseberättelse från Chile 2013

Busy week…

Kära blogg-läsare, jo det har varit en sådan där vecka som känns som det varit ”Busy doing nothing”. Veckan som gick har bestått av massor med vardagssysslor på ett universitet. Veckan började starkt med ett jättespännande studiebesök på Srishti School of Art, Design and Technology.  Hur det var där får du läsa mer om på en annan blogg, men jag tänker ändå dela några bilder här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Redan vid entrén och i trapphuset känns tydliga designinstitutionsvibbar. Se bara de färgglada utsmyckningarna i trapphuset.

 

Även syataljén, som är belägen på en takförsedd terras har fått härliga utsmyckningar.  Annars är det de vardagliga tingen som är mest annorlunda i Indien, undervisning, lärare och studenter är mer på sätt samma som i Malmö. Om än att vi tilltalar varandra med efternamn och Sir. Så jag har tagit mig efternamnet Micke :-) så blir det nog lättare för alla…

Här är en av matställena vid skolan. Lite mer designat än de streetfoodställena som finns inne i Bangalore city. Och ack så gott. Deras Dosa menyer – En form av pannkakor gjorda på rismjöl och lök, med olika röror… Mums, tror faktiskt jag förstår varför så många indier är vegetarianer.

Resten av veckan tillbringade jag på IIIT-B med att dels prata med lärare om skillnaden mellan Människa- Dator/Maskin-Interaktion och Interaktionsdesign, dels förbereda inför en workshop med delatagare från Bangalores IT-industri och olika design- och IT-universitet.

 

Fast den riktiga höjdpunkten denna veckan var när jag hittade knappen. Ja knappen hemma där jag bor till en mycket väl dold varmvattenberedare. Så YES, nu behöver jag inte längta till att få ta en varm dusch. Om än att det är relativt begränsat med vatten, och vattentrycket är mycket lågt, så är vattnet nu varmt och skönt.

En annan viktig komponent i veckan som gott har varit att utforska Bangalores shopping. Ja som sagt allt från vardagliga inköp så som ris-, kíkärts, eller majsmjöl från den lokala kvarnen, till att få tag på toapapper, som inte är någon stor vara i de indiska dagligvarobutikerna.

jag har en helt underbar butik för dagligvaror inte så långt ifrån där jag bor, på vägen ner till Commercial street. Detta måste vara en systemvetares dröm.

Vid ingången står en man med största mustaschen jag sett på länge. Han verkar vara deras vakt, och har också till uppgift att förvara väskor med mera medans vi kunder är inne i butiken och förser oss. Efter att plockat ihop varorna jag ska ha så ställer jag mig i den kaotiska bunken av människor som står runt kassadisken. Jag får mina varor noggrant inslagna och nerpackade i en carry bag. Allt inslaget och jag ska till att betala. De två damerna bak kassan gestikulerar vilt, och pekar med hela kroppen att det är ju därborta vid den andra disken man betalar. Jag får mitt kvitto och försöker tränga mig fram till rätt ställe för betalning. Där är om möjligt en ännu större och livligare affärsverksamhet på gång. Framför horden av människor som försöker tränga sig fram till det skamfilade bordet sitter tre allvarliga herrar, en herre tar emot kvittot, den andra tar emot betalning. När betalning är färdig lämnas kvittot över till den tredje herren som stolt sätter en stor stämpel över kvittot som tydligt markerar PAYED! Det färskstämplade kvittot lämnas sedan till mig. Och jag kan så knö ner det i min plastpåse ihop med varorna. Så gäller det bara att tränga sig ut… men oh no, den mustaschprydde  vakten är ännu inte nöjd där han står med huvudet högt och på det en konduktörsmössa värdig 70 talets konduktörer i Sverige. Men det visar sig inte bara vara mössan han tagit över från de svenska konduktörerna. Även deras avlagda tång att klippa biljetter med, fick följa med i paketet från SJ ner till Indien. Inte får man (alltså jag) gå ut ur butiken utan att han fått klippa i kvittot. Detta var det slutliga beviset på att hela transaktionen nu gjorts korrekt och enligt alla konstens regler.

Jag har också handlat lite böcker, på Church Street finns en från utsidan liten bokhandel med oanade resurser fördelade på fyra våningsplan. Ett bokälskarens tempel. Apropå tempel – så finns här naturligtvis också ett sådant. Detta verkar ju också vara butikens viktigaste reklamplats… eller hur! På vägen hem från Church street så går jag upp i riktning mot MG-road. Här är en bra utgångspunkt för att hitta en Auto Rickshaw. Undra om jag kommer undan med att få åka på taxameter. No no no, den här dagen var det en ny variant, mot att jag besökte en enormt bra butik så skulle jag bli körd för bara 10 Rupie. Faktiskt kunde jag inte riktigt stilla min nyfikenhet utan att anta budet, så det är bara att kasta sig in i sätet och låta sig förföras av någon säljare som nog var bror eller farbror. Sagt och gjort. Innan kvällen var slut så blev det tre butiker innan jag var hemma. Det här var ju ett rätt kul sätt att se några av de turistbutiker som säljer silke, linne och siden. Inte utan att jag blev lite frestad att handla. Vad sägs om det här överkastet med tillhörande 6 kuddöverdrag? När jag skulle gå från butiken var priset nerprutat  (kan man kalla det att pruta, när man säger nej jag behöver inget sängöverkast idag?) från 7000 Rupie till 3.200 Rupie (ca 430 kronor).

En annan vardagsvana har blivit att få en glas med riktigt sött, varmt citrontea, på vägen till arbetet. Mums!

Category: Resor